en nattlig promenad

Hola. Klockan är exakt 00:00 och jag har precis kommit in. Jag kollade på "Min bäste väns bröllop" förut och började såklart gråta på slutet, fick nån känslokollaps själv och kände mig ensam och var tvungen att gå ut. Det är vår ute nu, sommaren är nära. Klockan var halv 11, och jag svettades i min jacka, med bara en tshirt under. Jag gick iväg bort till Siljansvallen och traskade runt nere på fotbollsplanen med musiken i öronen, helt i min egen värld. Det var skönt, fotbollsplaner är trygga och hemma för mig så jag kunde lugna ner mig och tänka varenda liten tanke som fanns i mitt huvud. Jag har kommit fram till en sak, eller, ganska många saker. Oviktiga saker som att det är fyra steg mellan parkeringsstrecken utanför arenan, och viktiga saker som att jag måste börja acceptera mitt liv som det är och inte sträva efter att "göra det bättre". Jag måste dessutom sluta att hänga upp mig på saker, slappna av och ha tålamod som Andrea alltid säger med väldig betoning.. Men det går inte, jag vill att saker ska gå fort, jag orkar inte vänta. That's just who I am..