för gammal vänskaps skull

Det här är alltså min gårdag, som jag skriver om idag, för att jag inte hann igår.. Så att alla vet! Jag sov till 1, sedan degade jag rätt länge, läste lite och slumrade lite. Det är min grej, för att citera Marcus ;) Lite senare tog jag och mamma bilen till morfar, lata som vi är, och lite eftersom vi inte ville bli blöta. Hos morfar och Yvonne fick vi te och munkar, fast jag åt ingen munk, jag skänkte tillbaka den till min sötsaks-tokiga morfar :) Vi satt där i några timmar och babblade innan vi åkte hem och gjorde middag. Eller, mamma gjorde middag och jag satt här, tror jag.. Eller så läste jag, minnena är lite dimmiga! Efter middagen bar det iallafall hem till Ullisen, det kommer jag ihåg! Vi satt och kollade lite bilder på bdb och pratade massa, och seeeen alla! Sen hade jag bestämt med en gammal vän :) Han är ju inte gammal, men alltså, vi var vänner förut. Eller vi är väl vänner, men innan igår hade vi inte pratat på 3 år.. Och innan dess var vi tighta som fan.. Men aja, vi gick och mötte honom eftersom han bor ute i skogen. Det var inte alls som det hade gått flera år, och vi babblade på. Några timmar senare hemma hos Ullis skulle jag har min mobil till någonting, men kunde inte hitta den. Vi ringde till den, men den var inte nånstans i lägenheten, och jag visste att jag hade med mig den när vi gick ut.. Alltså hade jag tappat den nånstans på dom ca 3 kilometer vi hade gått.. PANIK! Och när vi gick tillbaka med honom när han skulle hem, då var klockan nästan halv 12, och det här var på banvallen ute i skogen, så det var bäcksvart och jag kunde som sagt ha tappat den vart som helst. Meen, skillad som jag är hade jag tappat den mitt ute bland fälten där det var som mest månljus, så någonstans när jag gick och spanade på marken såg jag en rektangulär skugga och höll triumferande upp telefonen; "Kolla vad jag hittade..!" Och Ullis bara; "Vadå, en sten eller?" HAHA, jag hittade deeeen, skitnöjd är jag :D Im a lucky bastard! När vi skulle gå själva tillbaka sen genom skogen var vi så rädda så vi var tvungna att ringa till någon manlig röst.. Det blev Lucas, haha! Han var den enda jag kunde komma på som kunde vara vaken och ha tid att prata. Han hade precis slutat jobbet och satt i bilen på väg hem. Timing! Det var roligt att prata med honom som vanligt, och vi blev lugna av det ;) Extra kul eftersom jag inte har hört rösten på han på mer än en månad! Det blev mycket svärande när han slog fel kod så att betalkortet låstes, men ännu mer skrytande över sin nya bil.. "Den har bara i en hastighet, och det är toppfart!" Killar! Det slutade iallafall med att vi kom helskinnade hem till Ullis, och eftersom hon var ensam hemma och jag inte orkade cykla hem så sov jag där :)